Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade insett när Amaya var bebis att en helt natts sömn fortfarande skulle vara någonting ovanligt när hon var 4.5 år… Nu är det faktiskt inte hon som vaknar oftast men det är absolut inte ovanligt.
Drömmar, nån som är törstig, en liten som inte hittar nappen, nån som kommer tassande till sängen och kryper ner och sen somnar om och snurrar runt som en helikopter.
Visst är sömnen mycket mycket bättre än den varit. Den härliga tiden med en liten som vaknade varannan timme och en stor som vaknade för morgonen 5.15 är gudskelov över. Men önskar ändå att de liksom kunde sova hela nätterna.
Hur sover era barn? Går det i vågor?
If I would have known when Amaya was a baby that a full night’s sleep would still be rare by the time she’d be 4.5 years old I would probably have had a brake down. Nowadays it’s not her that wakes up most of the time but it’s absolutely not rare.
Dreams, someone is thirsty, a little one that can’t find her pacifier, little feet running over to our bed and then it’s like sleeping with a helicopter.
It’s much better than it used to be when the little one woke up every two hours and big sister waking for the day at 5.15, but I still wish they would sleep through the night. Most of the nights.
Are your kids sleeping well?
expatlisa 
Harald sover bra och har alltid gjort det. De flesta nätterna sover han i sin säng i barnrummet och sover från det han somnar till han vaknar (och vaknar bra tid, kring 07-07.30, eller blir väckt av oss däromkring). Då och då kommer han till oss och sover klart, alternativt blir omstoppad i sin säng, om vi orkar gå upp och göra det). Isolde däremot har alltid vaknat mer och även sovit med oss. Hon vaknar oftast någon gång mellan midnatt och 01 och ofta sover hon med oss istället eller en av oss lägger sig med henne. Det börjar bli lättare att bara stoppa om henne och så kan hon sova kvar i sin säng resten av natten. Isolde sover även oftast i en säng i ett av våra gästrum. Vi köpte ju en våningssäng för de kändes för stora för utdragssängen och spjälsängen (utan sida) som vi hade och Isolde sov istället ofta i gästsängen (de timmar av natten hon sover själv alltså). Men hon vill inte sova i våningssängen (Harald däremot trivs i underslafen), utan det är “bara till för att leka i” enligt henne. Suck! Men det funkar väl som vi gör. Så småningom kommer hon väl sova där. När vi flyttar till Sverige så småningom kommer hon inte ha gästsängen att sova i. Det är ju ganska mysigt med dem i sängen men vissa nätter är det ju svettigt och helikopter som du skriver. Och lite tråkigt att vi inte haft lika många mysiga nätter med Harald som med Isolde.
LikeLike
Haha ja du vet ju hur jag har det med Alina😂. Inte en enkel resa och ännu inga fulla nätter utan nu har det ju oxå ökats på med nattskräck ibland .
Lever på att hon ska bli som Thea är nu i alla fall. Somnar enkelt efter en bokläsning och sover “som en klubbad säl” ( tur det när lillasyster skriker) hela natten i egen säng. Kan komma någon gång på natten om hon drömt annars först på morgonen 💕
LikeLike
Hear hear!
Det går i vågor här med, men oftast vaknar barnen en gång per natt var, men det kan bli två var då och då. Och det blir ju dubbelt så många gånger för oss vuxna (och det är tyvärr oftast jag som går upp för maken är en sjusovare vilket vi tjafsar/diskuterar en del)! Vi hade en helvetesperiod under hösten när lillebror vaknade pga tappad napp 3-4 gånger per natt och då bestämde vi oss för att ta bort den under julen och det har gått över förväntan! De har dricksflaskor vid sina sängar så det klarar de som tur är utan oss, men storasyster kan vakna och vara kissnödig eller att de helt enkelt vill ha sällskap (av oss vuxna då för de sover ju tillsammans). Det händer att de sover hela natten men då gäller det oftast bara ett barn så vi väcks ändå av den andra.
När de vaknar så kommer de antingen in till oss (ibland kommer de samtidigt vilket är guld värt – bara ett uppvak för mig) eller så sitter de i sin säng och ropar på mamma. Kommer de in till oss sover jag tyvärr oftast rätt dåligt för de bökar runt så mycket och vill ligga nära nära mig, men ska jag natta om dem i deras säng så somnar jag antingen där (och sover lika dåligt) eller så är jag vaken en lång stund för att få dem att somna om. Vet inte vad som är bäst.
Peppar peppar så har vi dock haft hyfsade nätter nu efter årsskiftet. Vi haft några nätter med helnattssömn för i alla fall ett barn, och de har inte varit lika bökiga/iglar på mig när de sovit hos oss. Dessutom hade vi faktiskt en natt när jag vaknade med två barn i sängen på morgonen utan att veta hur de kommit dit, de hade krupit ner och jag hade inte vaknat! Så skönt för innan jul var jag verkligen helt slut både fysiskt och psykiskt av att sova så dåligt som jag gjort under hösten. Hoppas bara på att det fortsätter så här under det kommande året.
LikeLike
Min lille sov kasst till han var två, vaknade hur många ggr som helst och hade nattskräck i perioder. Nu samsover ju vi så om han vaknar brukar han snabbt somna om men pappan undrade hur jag kan sova bredvid honom när han rör sig, snurrar, sparkar etc men det funkar fint i 1.60 säng+ hans egen säng, inte lika bra i 1,20 här i Spanien.
Frågan är väl om de väcker varandra eller ger trygghet?
Jag vet inte riktigt hur processen kommer se ut när min ska börja sova i eget rum, nån gång i framtiden när jag flyttar? När behöver barn egentligen ett eget rum? När de börjar skolan?
LikeLike
Lilltjejen, ett och ett halvt år, vaknar sällan, sover hur bra som helst på nätterna, har gjort det sedan hon var några månader gammal. Men har varit, och är, förfärligt svår att få att somna. Och en nattuggla. Brukar somna mellan klockan tolv och ett på natten. i går var hon dödstrött vid nio på kvällen, men kunde inte somna förrän halv ett.
LikeLike
Sedan han var 3,5 har han sovit hela nätter. Ungefär samtidigt slutade han sova pâ dagen. MEN samtidigt blev han svârare att natta. Vi hade innan dess ganska enkla nattningar för det mesta och han har alltid sovit i egen säng. Men det senaste âret sâ vill han abolsut inte gâ och lägga sig utan det är det trâkigaste som finns. Vi försöker alltid lägga honom vid âtta och pâbörjar läggning redan halvâtta ibland. Men han är sâ bestämd att han ofta inte somnar förrän klockan nio. Dâ har han ofta ropat pâ mig eller pappa flera gânger och varit uppe och kissat, klagat att han störs av grannarna, eller att vi pratar för högt eller täcket har hamnat fel eller nallen är dum och behöver sova i soffan eller eller elller o s v. Han brukar ligga och sjunga i sängen. Problemet är alltsâ att vi blir lite irriterade och att vi även tycker att hans nätter blir lite för korra. Han vaknar klockan sju. Sedan är det lite konstigt att vi föräldrar fortfarande inte âterhämtat oss frân sömnbristen. Jag sover lite sämre än innan jag fick barn och nu är det jag som stör min sambo ibland. Jag kan vakna ganska tidigt fastän jag är trött. Det är mycket bättre och vi är mindre sjuka och mycket gladare, men att bota sömnbrist verkar ta sin lilla tid för trötta och med ringar under ögonen är vi bägge fortfarande.
LikeLike
Joel har sovit hela nätter sen han var två månader!!! Annat har det varit med storasyster, hon höll på till nio-tio års åldern…
Numera är det mamman som går och lägger dig hos sonen. 😉
Kram, kram
LikeLike
Har missat att kolla in på den här bloggen! Ska lägga in den på läslistan nu.
Sömnen hos våra barn tycker jag är ok, Alfred sover ganska bra och de gånger han vaknar gå maken in och sover hos honom. Anders sover i sin säng bredvid oss men efter han vaknat för första gången under natten så får han hoppa in till mig och sen sover vi så resten av natten. Liggamning är guld!
LikeLike