First preschool, reflections 

The girls have now been in their new preschool for a bit over a month and we see such a difference in them and their behavior. No more headaches, no more wee wee accidents at night, no more tummy aches and they are calmer. 

The highlight was yesterday at the school’s Christmas concert when our little one proudly walked passed me and on to the stage to perform Twinkle Twinkle. I cried of happiness. The joy of seeing her happy is priceless. 

So what was wrong with the first preschool? Nothing was wrong as such. They have plenty of happy kids and the teachers are very loving and caring. But I can see now that our kids were stressed in that kind of environment. It was lacking a bit of structure that our kids are used to (simple things like always having meals at the same time, the activities of the day always following the same pattern etc) and it was noisy. Very noisy. It’s a cultural thing of course. Doesn’t mean all spaniards are noisy, but in general they speak louder than the kids are used to despite being half Spanish. Also, outdoor play was really free play which meant the kids ended up playing “war” and similar things which our big hearted 4-year old was not used to at all. When I brought this up as a worry I was basically told “boys will be boys” and we’ll try to encourage Amaya to play more with the girls. Not really the answer I was looking for… 

Again, I’m glad I listened to my gut feeling and I’m so glad we have the chance to have the girls in this school now and hopefully many years ahead. 

 The previous preschool has amazing outdoor facilities, just next to the sea: 

  
 

Advertisements

6 thoughts on “First preschool, reflections 

  1. Åsa says:

    Så söta! Så små! Mina har bllvit så stora! Skönt att de trivs på det nya stället! Det såg ju mysigt ut med lekplatsen på det förra, men trivs de inte spelar sådant ingen roll. Rutiner verkar viktigt för barn. Trygghet och igenkänning i tillvaron!

    Like

    • expatlisa says:

      Jag tror också det! Har varit mycket ensam med barnen och har därför tvingats vara lite en rutin-polis 😉 så våra tjejer är mest vana vid det. Men skönt att vi har hittat en ställe de trivs så bra på.

      Like

  2. Bella says:

    Jag kan tänka mig att om man inte är van är det en kontrast, ljudnivån, stöket… Är ju likadant på typ släktmiddagen etc. Mitt barn har alltid varit lugn, känslig och aldrig tyckt om det. Jag jobbar på att han ska uppskatta spanska släktingarna etc. Förhoppningsvis med sysslingarnas hjälp trivs han.

    Ja, det här med boys Will be boys eller att pojkar ska inte gråta, inte visa känslor utan tuffa till sig – machokulturen – är verkligen inte min grej. Jag blir så otroligt irriterad. I flickors fall får man väl se till att de vågar säga ifrån, att inte acceptera… Att de inte bara bedöms utifrån sitt utseende. Trots att jag bott i Spanien så blir jag fortfarande förvånad av hur avklädda, feminina kvinnor är på tv och reklam.

    Skönt att du litade på magkänslan och du/ ni känner att ni hittat rätt skola etc och ni stannar några år…

    Like

    • expatlisa says:

      Våra tjejer är verkligen inte lugna själva men inte högljudda på det sättet. Ja det där “que guapas” varje gång man går utanför dörren… Inte alltid idealt det heller. Men man får jobba hårdare på sånt hemma istället. Jag hoppas också vi stannar länge 🙂

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s