The other side of the story 

Sen igår har jag tänkt lägga upp ett inlägg och klaga lite på allt som gick emot mig. Men så började de där fruktansvärda bilderna på den stackars pojken som drunknat i Medelhavet synsas på sociala medier och det kändes helt fel… 

Nu kommer några rader i alla fall om hur det kan vara första dagarna som expat. Ingen klagan, bara lite så att ni vet att det inte bara är strand, pool och vackra solnedgångar. Bör läsas med glimten i ögat. 

Gårdagen började med det vanliga morgonracet, mannen var på tjänsteresa och tvååringen på sitt bästa “jag vill inte” humör. Kom fram till förskolan och Amayas klassrum var inte ens öppet. Kanske bör sluta vara så punktligt? 

Mycket nytt på förskolan, speciellt för Ainhoa. Större grupper och en helt annan ljudnivå. En vanesak hoppas jag men oroar mig lite. 

Väl hemma igen blev jag uppringd av killen som skulle leverera tjejernas säng. “Jag är på nr 18 nu men det finns ingen 18b”. Eh.. Ok. Försökte hjälpa men herrn insisterade på att hans GPS minsann sa att han hade kommit fram… Blev tillslut en högljudd diskussion på spanska och vips så hade han hittat vårt hus.

Dags att åka till posten och skicka viktiga papper till Sverige. När jag äntligen fått med mig båda barnen ut ur huset kissar lilla A i byxan… Börja om från början. Väl framme på posten får jag veta att det snabbaste är 5 dagar och att dagens post redan gått. Klockan 14 tömmer de tydligen!? Ok, tänker att jag ska googla en annan lösning men telefonen låser sig. Får den brillianta idén att jag ska stänga av den och sätta på den igen. Kommer på försent att jag aldrig lärt mig pinkoden… Här börjar jag svettas, som tur är hittar jag hem utan GPS. 

Vänder upp och ner på huset innan jag hittar kortet med koden. Ringer FedEx, det går att lösa. Toppen, säger att jag återkommer med beställningen ska bara dubbelkolla en grej med mannen. 

Dags att handla mat med två små terrorister. Tror ingen närmare förklaring behövs. Sen pool, dusch, matlagning, middag på en filt på balkongen (så blir det när man inte har möbler), bok och äntligen natti natti. 

Ringer FedEx. Stängt för dagen… ah!! Knappar mig fram på mobilen med vårt tröga nät. Lyckas ta mig till betalning. Använder mitt nya spanska kort men det funkar inte alls och hela sidan låser sig och jag måste börja om från början. Ger upp och tänker att det där får mannen lösa imorgon. 

Går för att diska och möts av tusen myror. Måste lära mig att diska först, natta sen! Blir helt galen med insektsprayen och går sen och hänger tvätt och avslutar med ett mail till mäklaren som fixat huset till oss med en lista på över tio punkter på saker som måste fixas. Som diskmaskinen.. Och att vi kommer in i garaget. För att nämna några. 

Idag är en ny dag men nya möjligheter! 
   
   

Since yesterday I’ve been wanting to write this post about how nothing went my way.. But then the horrible pictures of the poor baby boy that drowned in the Mediterranean started to appear on social media and it felt so wrong. 

Now I’m writing it anyway. Not to complain, just to show what expat life can be like the first couple of days and that it’s just not beach, pool and magical sunsets. To be read with a bit of humor. 

Yesterday started as it normally does. A bit of a race to get ready, a two year old at the peak (I hope?) of her terrible two phase and a husband on a business trip. When we finally arrived at preschool Amaya’s classroom was not even open yet. I need to stop being so Swedish (and punctual).

Everything is new in preschool, especially for Ainhoa. The groups are bigger and the noise much louder. I’m sure we’ll get used to it but can’t help worrying. 

Back home I get a call from the guy who is supposed to deliver the bed for the girls. “I’m at nr 18 but can’t see any 18b”. Eh, ok… I tried to help the best I could (not much, I’ve only lived here for 4 days!) but he insisted his GPS said he had arrived. A long and loud conversation in Spanish followed and just like that he found the place. 

Time to go to the post office to send some important papers to Sweden. When I finally manage to get both girls out of the door little A pees in her trousers… No choice but to start all over again. Later at the post office I’m told the quickest way to get the papers to Sweden is 5 days but that today’s delivery has already left. It leaves at 14 everyday!? 

So, I’ll google another solution. The phone blocks and I decide to try and switch it off. Bad move! I never learned the pin code… And the code is at home somewhere. Here I start to sweat slightly but luckily I manage to find my way home without the GPS. 

I had to turn the house upside down before I find the code. I call fedex, they can arrange the delivery. Ok, I’ll call back after checking with the husband. 

Off to the supermarket with two terrorists. No further explanation needed. Then pool, shower, cooking, dinner on a blanket (that’s life without furniture), book and night night. 

Time to call fedex. Closed.. Ah. I try to do the order on my phone with a shitty connection. I get all the way to payment and decide to use my new Spanish card. It blocks the whole page and I have to start over. I give up! The husband will sort it out tomorrow.

Back in the kitchen I’m greeted by a thousand ants! I go on a mission to kill and tell myself to do the dishes before putting the girls to bed in the future. 

Then I empty that washing machine and finish the day sending an email to the estate agent with a long list of stuff that needs to be fixed in the house. Like the dishwasher. And so that we can enter the garage. To name a few. 

Today is a new day with plenty of possibilities! 

Advertisements

12 thoughts on “The other side of the story 

  1. Marie says:

    Haha Lisa! så klockrent, just nu pågår ett smärre kaos här också, folk som undrar men hur tänker ni, ingen stans att bo, jobbar som galningar, snuviga näsor och i och med det kinkiga tjejer, mannen borta mån-fre ( dock sista veckan nu ), jag börjar skolan på måndag så borta mån-ons och mitt i allt detta åker på vi på semester om 2 veckor 🙂
    Men vad är väl detta mot allt annat som sker, vi ska nog klara oss och tak över huvudet får vi ju på ett eller annat sätt!

    KRAM på dig

    Like

  2. emelie - Berlin, Berlin says:

    Haha, herregud, kan verkligen känna igen den där stressen! Skickar en kram! Beundrar dig verkligen som vågar åka iväg på äventyr i ett nytt land med allt vad det innebär och två små barn. Kan du prata spanska eller blir det någon mix av olika språk? Hoppas det gick lite lättare idag!

    Like

  3. Bella says:

    Myrinvasion! Oj, så jag hatälskar de där sprayerna. Vilka disskutioner jag och I haft om dem med, jag tycker inte de borde sprayas i kök, nära barn, när vi ska sova etc men sen när huset är fullt av mygg, myror och en del cucharachas så åker den snabbt fram…

    Jag trodde just skolor var punktliga i Spanien men det kanske bara gäller de som stänger sina portar ett visst klockslag. Jag tröttnade på jobbet att jag alltid kom i tid, tom typ 10 min innan och de flesta kom en halvtimme senare…. Gäller även om vi bestämde tid o plats med någon…
    I är dock jättepunktlig och är alltid tidig, så jag ska inte dra alla över en gräns.

    Ljudvolymen. Kan tänka mig det! Även att gamla hus inte är ljudisolerade på samma sätt, inte har parkett kanske… Det är nog bara att vänja sig, snart kanske du inte tänker på det längre…

    Kul att läsa den andra sidan också, kulturkrockar är ju oftast komiska om än inte när man står där stressad och irriterad….

    När kommer era möbler? Ni kan inte köpa utemöbler eller nått så länge…?

    Like

    • expatlisa says:

      Det tycker inte jag heller men vad ska man göra? Finns det nåt annat sätt att bli av med dom?
      Här stänger de inte dörrarna, och just nu är det invägning fram tills 14;e, kanske blir skillnad sen?
      Hoppas att jag vänjer mig vid ljudnivån. I Amayas klass är det jättebra men stör mig mycket på allt oväsen hos de yngre. Föräldramöte nästa vecka, får se om jag vågar prata på spanska inför alla 😉
      Imorgon åker vi och köper köksbord hoppas jag. Våra möbler kom först efter visningen av huset.
      Stor kram!!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s