Teenage dreams

För många år sen kom jag hem till mitt barndomshem och mina föräldrar bad mig gå igenom en del kartonger för att se om det var saker jag fortfarande ville spara. Hittade en massa brev från kompisar (ja det var så det gick till innan Facebook och Whats’app, vi skrev brev.), dagböcker, foton.. men det som kanske var lite annorlunda var att det fanns oändlig information om språkkurser, au pair organisationer, turism- och hotelstudier, ja till och med rekryteringsfirmor – vad som helst bara det var utomlands. Jag visste tidigt att jag ville prova på ett liv utanför Sverige.

Jag brukade ha en stor plansch med Manhattan på mitt rum och dagdrömde om ett liv där (och det gör jag fortfarande). Alltid när vi var utomlands så gick jag mest och tittade på husen och människorna på gatan och undrade hur det var att bo där, precis som de. Har aldrig varit särskilt intresserad av sightseeing, det är det riktiga livet jag vill veta mer om när jag är utomlands.

Ändå tog det tills jag var 23 år innan jag hade modet att ge mig iväg. Och jag korsade inte Atlanten men hamnade i London. En underbar (och tuff) tid som jag berättar mer om nån annan dag.

dsc_0083_184943952

Quite a few years ago I came back to my parents house and was asked it I could look through some boxes with stuff I still had there to see if I still wanted to keep it. Lots of letters from friends (that’s what we did before Facebook and Whats’app, we wrote letters to our friends after school), diaries, photos.. but what stood out was the amount of brochures, news paper clips, information sheets from language schools, Au Pair agencies, hotel and tourism schools, recruitment agencies.. anything as long as it was abroad. I knew early that I wanted to move abroad. 

I used to have a poster of Manhattan on my wall, day dreaming of a life there (still do though..). When ever we were abroad I just walked around and looked at the houses and the people wondering what it was like to live there. I’ve never really been impressed with monuments, I only want to know about the real life in a place that I visit.

Still I took me until 23 to get the courage to leave. And I did not cross the Atlantic, but ended up in London. It was a great (and challenging) experience I’ll tell you more about another day.

Advertisements

10 thoughts on “Teenage dreams

  1. Emelie - Lever drömmen i Paris! says:

    Otroligt intressant – jag skulle hemskt gärna läsa mer! Jag var ju själv 22 år när jag väl reste, så jag kan tänka mig att det är lite samma sensation (även om det är olika städer).

    Och åh, tack för din kommentar! Jag vill också mena att detta är mer mitt hem, men tyvärr har man ju studier att slutföra *varför vara ansvarsfull usch*

    Like

  2. emelie - Berlin, Berlin says:

    Jag tycker också vardagslivet är så mycket mer spännande än turistattraktionerna när jag besöker ett nytt land. Jag vill liksom veta vad de äter, hur en dag i skolan eller jobbet ser ut, vad de gör på fritiden.
    Jag har hört många som flyttat utomlands som känt på sig långt innan de flyttat, att de en dag inte kommer bo i Sverige. Jag kände på mig det redan när jag var åtta år!! Jag har ingen aning om varför, men jag bara visste det.
    Och man vet ju aldrig vad livet hittar på, en dag kanske ni bor på Manhattan!

    Like

    • expatlisa says:

      Precis så! Älskar att gå i mataffärer t.ex och spana in vad som finns och vad folk köper. Verkar som om vi utlandssvenskar är väldigt lika där.
      Ja vem vet, ingenting är ju omöjligt!

      Like

  3. Karin says:

    Det verkar vara någonting i blodet hos oss! Jag sommarjobbade på CSN’s utlandsavdelning i gymnasiet och ansvarade bl a för att arkivera alla universitets- och kursbkataloger. Lånade hem en massa kataloger över helgerna och drömde mig bort, främst till USA. Länge hade jag en broschyr från Harvard (obs, en dublett – jag var ordningssam!) på skrivbordet där jag brukade sitta och plugga. 3 veckor efter studenten stack jag på språkkurs till Paris och blev kvar ett år. Och snart blir det Boston, om än inte Harvard (men jag kommer att kunna ta kurser gratis på Boston U om jag vill!).

    Like

    • expatlisa says:

      Det är nog det! Vad roligt att du var likadan. Och det ska bli så spännande att följa er till Boston via bloggen. Och det där med gratis kurser måste du ju utnyttja!

      Like

  4. Bella says:

    Jag drömde också om NY, ville gå på parsons! Under gymnasiet bestämde jag och en kompis att vi skulle flytta till London efter studenten och gå på st Martin. Men så träffade jag I och bestämde mig för att plugga mode i Madrid istället….

    Jag drömmer om att kunna “bo” typ en månad i flera storstäder, hyra lgh och få känna på vardagslivet…

    Skulle vara jättekul att läsa lite om dina olika städer, vad du tar med dig från olika, kulturkrockar etc,

    Like

    • expatlisa says:

      Och det blev ju jättebra det med! Att bo en månad så där, eller lite längre kanske är nåt D och jag drömmer om att göra när vi går i pension. Och återuppleva städerna vi redan bott i eller som på nåt annat sätt betytt mycket för oss. Aldrig sluta drömma!
      Det kan jag absolut skriva om, känns som om det kräver lite förberedelser dock. Men ska jobba på det.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s